HEMMA!!!
Vilken hemkomst!
Under den sista veckan har det blivit dåligt med uppdateringar pga internetbrist.
Jag startade på söndag eftermiddag från Göteborg efter att vinkat Malin hej då, hon skulle ta tåget till Falun. Själv cyklade jag utan kartor ut från Göteborg. Jag följde Sverigeleden vilket gick hyfsat bra. Var aningen förvirrad men kände mig hemma på svensk mark. Det blev några samtal till pappa som fick kolla upp vägen på google maps och meddela hur jag skulle åka, ett antal dryga felkörningar blev det. Detta berodde ofta på att skyltarna var felriktade, pojkstreck eller cykelhatande pensionärer kan vara några av bovarna. Vissa skyltar var även försvunna... Tog in på en camping och sov gott i mitt tält efter att börjat känna mig sjuk.
På tisdag cyklade jag de 90 km till Falköping där jag lyckades komma fram 10 min före Jessicas tåg efter 3 h i hällande regn. Ett kärt återseende på perrongen blev det sen förra gången vi sa hej då nere i Prags tunnelbanesystem. Farsan mötte upp dagen efter, tisdag.
Under den sista veckan har det blivit dåligt med uppdateringar pga internetbrist.
Jag startade på söndag eftermiddag från Göteborg efter att vinkat Malin hej då, hon skulle ta tåget till Falun. Själv cyklade jag utan kartor ut från Göteborg. Jag följde Sverigeleden vilket gick hyfsat bra. Var aningen förvirrad men kände mig hemma på svensk mark. Det blev några samtal till pappa som fick kolla upp vägen på google maps och meddela hur jag skulle åka, ett antal dryga felkörningar blev det. Detta berodde ofta på att skyltarna var felriktade, pojkstreck eller cykelhatande pensionärer kan vara några av bovarna. Vissa skyltar var även försvunna... Tog in på en camping och sov gott i mitt tält efter att börjat känna mig sjuk.
På tisdag cyklade jag de 90 km till Falköping där jag lyckades komma fram 10 min före Jessicas tåg efter 3 h i hällande regn. Ett kärt återseende på perrongen blev det sen förra gången vi sa hej då nere i Prags tunnelbanesystem. Farsan mötte upp dagen efter, tisdag.
Dagarna på cykeln i Sverige har varit väldigt härliga och annorlunda. Denna resa har ju fått mig att uppskatta den fantastiska natur, alla sjöar och det glesbebyggda landet vi bor i. I Tyskland och Danmark finns hus vart du än väljer att vila dina ögon. Att cykla Sverigeleden var jättebra! Vi har kunnat prata och cyklat på bredd, vädret har varit fantastiskt och vi har haft fina kvällar tillsammans. På nationaldagen sov vi vid en skogssjö, i närheten av Garphyttan, där vi åt sill, färskpotatis, gräddfil och fick avsluta med en grillad abborre jag drog upp.
Höjdpunkten i Sverige var ändå idag. Vi vaknade upp i morse i det buddistiska templet i Ulvshyttan där vi av en rolig anledning sov i natt. Det var thailändsk festival med mycket mat och folk. Där bodde även 7 munkar. I Gustavs skulle Jessicas föräldrar Susanne och Bo möta upp på cyklarna. Någon kilometer senare kom mamma emot oss i sin bil med en av DD:s fotografer som sällskap. Jag anade ännu ingenting förens vi rullade in mot Torsångs cafe där ett stort gäng vänner och bekanta väntade med blommor, skyltar, godis, kameror och glada miner! Jessica hade lyckats överraska mig tillsammans med alla dessa människor hon dragit ihop dit. Jag var minst sagt chockad och vääääldigt glad! Vi åt glass och cyklade ett stort gäng vidare emot Falun där vi på vägen tog ytterligare ett stopp i Liljesund hos Jessicas släktingar som dukat upp med bullens pilsnerkorv och tårta till alla. Sen cyklade vi vidare, efter avsked åt olika håll blev det tillslut bara jag och Anton B kvar på en av de sämsta och farligaste vägarna jag cyklat på från Istanbul, Bergsgården-Grycksbo... Lite skamligt faktiskt. Vi hoppas väl att den blir klar detta år som sagt är.
På kvällen träffade jag Fredrik och Mange i Bergsgården där jag invigde mitt nya flugspö och fick två abborrar på ca 5-7 hg. En släpptes tillbaks och den andra tog jag hem till röken. Det kändes som ett bra avslut på denna långa och omtumlande dag. Börjar sakta förstå vad jag egentligen gjort och hur långt jag cyklat, ca 4200 km.
Höjdpunkten i Sverige var ändå idag. Vi vaknade upp i morse i det buddistiska templet i Ulvshyttan där vi av en rolig anledning sov i natt. Det var thailändsk festival med mycket mat och folk. Där bodde även 7 munkar. I Gustavs skulle Jessicas föräldrar Susanne och Bo möta upp på cyklarna. Någon kilometer senare kom mamma emot oss i sin bil med en av DD:s fotografer som sällskap. Jag anade ännu ingenting förens vi rullade in mot Torsångs cafe där ett stort gäng vänner och bekanta väntade med blommor, skyltar, godis, kameror och glada miner! Jessica hade lyckats överraska mig tillsammans med alla dessa människor hon dragit ihop dit. Jag var minst sagt chockad och vääääldigt glad! Vi åt glass och cyklade ett stort gäng vidare emot Falun där vi på vägen tog ytterligare ett stopp i Liljesund hos Jessicas släktingar som dukat upp med bullens pilsnerkorv och tårta till alla. Sen cyklade vi vidare, efter avsked åt olika håll blev det tillslut bara jag och Anton B kvar på en av de sämsta och farligaste vägarna jag cyklat på från Istanbul, Bergsgården-Grycksbo... Lite skamligt faktiskt. Vi hoppas väl att den blir klar detta år som sagt är.
På kvällen träffade jag Fredrik och Mange i Bergsgården där jag invigde mitt nya flugspö och fick två abborrar på ca 5-7 hg. En släpptes tillbaks och den andra tog jag hem till röken. Det kändes som ett bra avslut på denna långa och omtumlande dag. Börjar sakta förstå vad jag egentligen gjort och hur långt jag cyklat, ca 4200 km.
Imorgon ska jag springa med Sofie, sen försöka lägga upp lite bilder och lista lite roliga/spännande saker från resan!
Nu ska jag äntligen få sova i min säng igen!
Nu ska jag äntligen få sova i min säng igen!
Kommentarer
Trackback
